Geishor vid Kiyomizudera och körsbärsblom vid Sanjusangendo. Vackrare än så här kan det inte bli.
Det gäller både motiven och tempelnamnen.
Sanjusangendo, från 1164 och ett av världsarven. Inuti fylld med 1001 Kannonstatyetter (nådens gudinna).
Sanjusangendos trädgård, den talar för sig själv.
Kamogawa och de många körsbärsträden. Nu har jag tappat allt motstånd, jag är förlorad i blommornas universum. Det härliga är att det inte är för mycket!
Uppe på Kiyomizudera kommer alla så här års!
Den här flickan fick jag fota, jag bugade och frågade snällt, hon nickade och log, vilket samarbete.
De är vana att bli fotade och att fotografera sig i sina vackra kimonos. Jag en lycklig turist, arigato sa jag till sist.
Smycken för själen.
Ninenzakan, tvåårssluttningen.
Promenad i Gion, plötsligt dök hon upp och försvann lika fort igen.
Miho museum
När jag slog upp en engelsk guidbok innan vi reste, föll sidan upp med Miho museum som ligger i bergen en bit utanför Kyoto. Dit måste jag, det var ett tecken. Vi åkte dit en regnig och dimmig dag med tåget en station och med buss som skulle passa, vi missade den precis och nästa gick inte förrän om en timme. Det blev taxi och när vi kom fram till entréhuset, (bortom tunneln i mitten av bilden) fick vi varsitt rött paraply när vi steg ur. Så köpte vi entrébiljetter och ånyo fick vi ett rött paraply till promenaden mot museet.
Ut ur tunneln mot museet.
I din vackra entré. Huset är ritat av I. M. Pei. Museet ligger underbart vackert i landskapet, med för dagen dimmig utsikt, för mig poetiskt, stilla och harmoniskt. De tunga byggelementen känns lätta, ljus flödar in och bergen omger.
Om du vill veta mer om huset, landskapet och samlingen:
http://www.miho.or.jp/english/index.htm
10 sekunder regn.
Parken jag inte minns namnet på, från 1600-talet.
Guldtemplet och teserveringen.
Filosofens väg
Pontochogränden
Restaurang på Pontochogränden, väldigt god 3 rätters. Sashimi, strimlat kött med ingefära och grönsaker. Samt glass med Dango (en sorts blanka söta risbollar).
Här sitter man på mattor, påminde mig om livet i lekstugan som liten. Sån tur att sista kvällen blev så bra! Men att skiljas från Oscar är ett faktum. Om ett halvår är han dock hemma, hoppas vi!
Sayonara Nippon
Det röda parasollet viker ihop sig för denna gång, nu reser vi hem med allt det upplevda inom oss.
Japan har gjort något med mig, det tar tid att riktigt förstå vad det är. En helt ny känsla har uppenbarat sig,
och den innehåller något som liknar harmoni, andlighet, smidighet, flitighet, enkelhet och renhet.
